Så gick du i den tystnad in
Som ord och tanke kväver
Där ingen tröst och lindring finns
Och allt är ogjort väder
Och du gick runt och runt i ring
Och ingen kunde ta sej in
Och ingen enda utväg finns
Vad än dom kloka säger

Du levde i din ensamhet
Bland gamla ting och rester
Och allt som varit lust och lek
Blev meningslösa gester
Och allt var tyst och tomt och svårt
Och fyllt av grubbel sorg och gråt
På festerna du höll ändå
Kom aldrig några gäster

Det var en gång när allt var ungt
Och tiderna var nya
Och du förstod i varje stund
Hur tecknen kunde tydas
Men nya tider åldras fort
Och du fick sällan nånting gjort
Och det som nyss var nytt och stort
Fick plötsligt svårt att synas

Om livet är den svarta skog
Där dålda krafter kämpar
Är kärleken det vita sto
Som ingen makt kan tämja
Du väntade i år och dar
Tills också hoppet dog en dag
Och du satt trött och modlös kvar
Och kunde inget ändra

Så steg du i den ranka båt
Som minsta pust kan välta
Du styrde genom vind och våg
Och genom sol och sälta
Du styrde mot en annan strand
Du styrde mot ett annat land
Du styrde bort och du försvann
Du kunde inte vänta