Kanske var det din tystnad
Som skänkte mej ord
Och din svalka som gjorde mej het
Kanske var det din tvekan
Som ingav mej mod
Att gå ut ur min ensamhet
Kanske var det din frihet
Som gjorde mej yr
Och din styrka som gjorde mej svag
Men jag kan inte säga
Att jag ångrar nånting
För du gjorde mej alldeles glad

Jag har lärt mej att livet
Är vilja och kamp
Och att allting kan döljas i ord
Och så kom du och satte
Mitt hjärta i brand
Och min vilja blev aska och sot
Ja du fick mej att falla
Igen och igen
Som en clown på ditt hjärtas estrad
Men jag kan inte säga
Att jag ångrar nånting
För du gjorde mej alldeles glad

Ja du fick mej att leva
För lycka och lust
Och lyssna till blinda begär
Och du fick mej att skratta
Åt sans och förnuft
Och att överge allt
Som jag en gång haft kärt

Så nu står jag här värnlös
Och utan försvar
I nånting som ska vara mitt liv
Och det enda jag ser
När jag blickar tillbaks
Är molnen som glider förbi
Jag har lagt ner mina planer
Och gett upp mina mål
Jag är på väg fast jag inte vet vart
Men jag kan inte säga
Att jag ångrar nånting
För du gjorde mej alldeles glad