Det där att va nyliberal
Att ha girighet som ideal
Att ta kål på varann
För att få tjäna en slant
Blir det inte ensamt ibland

Och att se sej som marknadsaktör
Som gör som aktörerna gör
Och sen bli slagen till slant
Av nån sorts osynlig hand
Blir det inte ensamt ibland

Och att se på sitt liv som en kamp och en strid
Där man sparkar och klöser sej fram
Där man aldrig går trygg
För en kniv i sin rygg
Kan det inte göra en aningen brydd

Och att se kärleken som transaktion
Där man köper och säljer passion
Eller att se sina barn som nån sorts sparkapital
Kan det inte verka en smula brutalt

Och att sen tycka en dag att mor eller far
Tär på dom pengar man har
Och nog tas bättre om hand
I nåt låglöneland
Kan det inte framstå som hjärtlöst och kallt

Och nu när allting har gått i konkurs
Och allt är kaputt och bankrutt
Att då få tigga sej fram
I bank efter bank
Blir det inte aningen pinsamt ibland

Ja, det där att va nyliberal
Att sätta snikenhet på piedestal
Att slå mynt av varann
Och ändå låtsas va sams
Blir det inte ensamt ibland

Jag menar hur står ni utmed varann