I februari var det bottenfryst i mälaren
Götgatan var grå och kall av seklets värsta vinter
Det var tungt att gå

Stockholm verkar full av långa svarta labyrinter
Jag var virrig och trött jag var sliten och nött
Allting runt omkring mig gick i ultrarapid
Och jag hade inga veckor inga dar
Bara en röra av en massa tid
Jag ville hitta en bra paroll
Nånting att tro på nåt som tog mig upp en bit över noll
Och hon mötte mig med sitt leende
Hon sa "Ta min hand jag följer dig vi ska åt samma håll"

Och båtarna låg inne vid stadsgårdens kaj
Jag var beredd att dra till Åbo men hon rädda mig precis
Vad ska man göra ända fram till maj
Mörkret är så tungt och alla männskor är som is
Men hon tyngdes inte ner hon sa "Vad spelar det för roll"
Här ta min hand jag följer dig vi ska åt samma håll

Blå dörren hade öppet och vi slog oss ner i baren
Hon var hemma efter veckor runt på resor och jag lyssna när hon sa
"Jag kanske stannar här ett tag"
Vi kanske hittar nåt att bygga upp en vacker dag
Jag måste bara hitta en roll
Jag sa "Ta min hand jag följer dig vi ska åt samma håll"

Vi ramla runt på alla ställen som var öppna den natten
Vi var konstnärer och de bästa i sitt slag
Vi skulle ta oss långt vi två
Hon sa "En dag står vi över februari du och jag"
Natten var så kall vi höll hårt om varann
Nu stänger de i Stockholm och människorna försvann
Men vi vi hade lusten i behåll
Ta min hand jag följer dig vi ska åt samma

Jag ger min själ till händerna den som ger och inte rycker
Jag sällar mig till hjältarna som gör och inte tycker
Hon var allt hon var sin
Hon var den vackraste person jag hade träffat någonsin
Ah bli kvar här med mig bli kvar här med mig
Vi behöver ingenting ah vi kan starta på noll
Men jag har ett rum några kvarter härifrån
Ah ta min hand jag följer dig vi ska åt samma håll

Härifrån
Ta min hand jag följer dig vi ska åt samma håll
Ah vi två
Ta min hand jag följer dig vi ska åt samma håll