Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida,
Medan stjärnorna vandra och nätterna gå.
Jag väntar på en kvinna från färdvägar vida
Den käraste, den käraste med ögon blå.

Jag tänkt mig en vandrande snöhöljd blomma
Och drömde om ett skälvande gäckande skratt,
Jag trodde jag såg den mest älskade komma
Genom skogen, över hedarna en snötung natt.

Glatt ville jag min drömda på händerna bära
Genom snåren dit bort där min koja står,
Och höja ett jublande rop mot den kära.
Välkommen du, som väntats i ensamma år.

Jag väntar vid min mila medan timmarna lida
Medan skogarna sjunga och stjärnorna gå.
Jag väntar på en vandrerska från färdvägar vida -
Den käraste, den käraste med ögon blå.