Vi var nog ganska unga första gången
Jag tror att det var sommarn sjuttiotvå
Det verkar lite löjligt som jag minns det
Men det käraste som fanns det var vi två
Vi hade några sköna år tillsammans
Tills orosmolnen liksom smög sig på
När du lämnade mig och jag blev ensam
Då sa min mor lyd rådet som du får

Lär dig att älska glömma och förlåta
Det är livets allra största hemlighet
Kärleken är en underbar gåva
Ge och ta med en smula ödmjukhet

Igår fick jag ett brev med några rader
Du skrev vi kan väl börja om igen
Det är aldrig försent att försöka
Och rådet som jag fick ekar än

Lär dig att älska glömma och förlåta
Det är livets allra största hemlighet
Kärleken är en underbar gåva
Ge och ta med en smula ödmjukhet