Allting blev svart
Svart som minnen från en vår
Jag ser hur jag springer
Ifrån ängslan som kom inifrån
Och ni hörde aldrig vad jag sa
Jag var nån annan på mitt 80-tal
Han som stod på scenen
Han som ni hånade när han klev av

Jag kommer aldrig att dö
Jag kommer aldrig att dö
Jag kommer aldrig att dö

Men allting blev svart, svart som färgen på ditt hår
Som hatet från ögon
Seende svikna tonårsår
Och vi hörde aldrig vad du sa
Jag var ju bara ett litet barn
Som höll för mina öron
Och räknade sekunder mellan andetag

Jag kommer aldrig att dö
Jag kommer aldrig att dö
Jag kommer aldrig att dö

Men allting blev svart
Svart som himmelen inatt
Som känslan av tomhet
Över det vi aldrig haft
Och jag har aldrig hittat ord nog
Att säga hur det känns
Att bli vilsen som liten
Och ännu inte hittat hem

Jag kommer aldrig att dö
Jag kommer aldrig att dö
Jag kommer aldrig att dö