Om nätterna vandrar jag ensam dit ingen annan går
Mörkret är min vän, har alltid tagit sidospår
Har aldrig mött någon i skuggorna men jag har en hemlighet
Jag finner mig själv i mörkret och känner aldrig ensamhet
Jag har en egen kyrkogård
En oas ett andningshål
Ett försvarsmekaniskt stråk dit ingen annan går
Jag är inte alltid med för jag har en inre värld
Jag är en inkapslad själ som tagit min egen väg
Min hjärna är ett jetplan som lätt flyger iväg
Som ensamast känner jag mig när någon är mig när
I min egen kyrkogård
Där jag begravt alla år
Där jag fäller en tår för allt jag inte kommer ihåg
Finns ingen plats som är så vacker i midnattsmånens sken
Försvinner jag någon gång så vet du var jag är
Jag är bland hararna i dimman, vid korset i allén
Vågar du så välkommen, vi ses här
I min egen kyrkogård
I mitt minfält i taggtråd
Välkommen hälsa på mig här i min egen kyrkogård"