Jag spelade för dårarna
En frusen dag i maj
Vi satt i hospitalets park

I tröja och kavaj
Jag var där på ett kort besök
Det är jag då och då
När almanackan medger det
Och andan faller på

Jag sjunger mina sånger
Med en klar och tydlig röst
Så dårarna ska höra
När dom stiger ur mitt bröst
När sångerna är sorgliga
Då faller dom i gråt
När sångerna är glada
Då gråter dom ändå

Jag sjunger om den ödslighet
Där mänskan vandrar kring
Om murarna som skyddar
Men som också spärrar in
Jag sjunger om dom mäktiga
Som härskar som dom vill
Om allt, man skulle ändra på
Om modet räckte till

Så sjunger jag som jag alltid gjort
Om saker som jag vet
Men också om en frihet
Bortom stängsel och staket
Och dårarna, dom ler mot mej
I hemligt samförstånd
Dom vet att fast jag döljer det
Så är jag en av dom
Dom vet att fast jag döljer det
Så är jag en av dom