Det lilla huset ner i dalen var hans hem
Där har han fötts där har han levt
Sen barndomen
I unga år han miste både mor och far
Hans enda stöd var hoppet som fanns kvar
Som liten pojke så satte han en blomma
Ett litet frö som blev en vacker lilja vit
Och lika vit det var hans ljusa syn på livet
Och genom åren skulle tanken så förbli
Och varje vårdag
Känns doften av hans blommor
Och hela dalen fylls av liljor som ett hav
Var tidig morgon så gick han till de kära
Med en vacker lilja
För att smycka deras grav

Det lilla huset neri dalen var hans hem
Där han bott tills nu för några veckor sen
Då togs han in här på ett sjukhem mitt i stan
En gammal man så ängslig som ett barn
Och så en morgon han kalla mig till sängen
Han bad mig stanna kvar
Och lyssna nån minut
Han tog min hand och sa
Jag far nog snart till himlen
Så snälla du jag lämnar blomman åt din hand
Det lilla huset nere i dalen finns ej mer
Där är så skövlat och så öde vart man ser
Men varje vår ska hela dalen stå i blom
Ett årligt tecken för en pojkes ljusa tro
Och jag har lovat att så länge jag finns till
Ska jag smycka graven med liljor varje år