Det fanns en tid för länge sen
då lyckan var en sång
Som du sjöng i skymningen
om sommaren en gång
Då månen spred sitt silversken,
då kärleken var ny och ren
Tusen skäl för att stanna
men ändå måste du gå

Mellan hägg och syren
i nätter på Österlen
Kom du och sökte en helt annan kust,
ett löfte i nöd och i lust
Och du tog och du gav
emellan himmel och hav
Tusen skäl för att stanna
men ändå måste du gå

När träden fällde sina löv,
då tystnade din sång
Du stängde ute sommaren,
vår kärleks följetong
Nu faller kallt septemberregn,
men tanken på dig värmer än
Tusen skäl för att stanna
men ändå måste du gå

Mellan hägg och syren
i nätter på Österlen
Kom du och sökte en helt annan kust,
ett löfte i nöd och i lust
Och du tog och du gav
emellan himmel och hav
Tusen skäl för att stanna
men ändå måste du gå

Kom du och sökte en helt annan kust,
ett löfte i nöd och i lust
Emellan himmel och hav
Tusen skäl för att stanna
men ändå måste du gå
Tusen skäl för att stanna
men ändå måste du gå