Lång färds natt mot dag
Jag gav min fru en kyss för kanske allra sista gången
Jag sa "Jag måste resa men det är för allas bästa"
Den tunga väskan hängde i de tunna trötta armarna
Och genom fönstret såg jag våra barn som ännu sov
Grabben låg och snusade i en grön flanellpyjamas
Och kramade sin syster med en liten knubbig hand
Jag vände mig och svalde hårt och tog ett steg i gruset
Vid horisonten gnisslade det tåg som bar mitt namn
Jag är på väg Till jobbet igen
Åtta sega timmar och jag kanske dör av leda

På väg Till jobbet igen
Åtta timmars försmak utav döden bakom kröken väntar
På väg Till jobbet igen
Barnen torkar tårarna men ingen vet om pappa kommer hem
Jag sätter mig på "rökare" och blickar genom fönstret
Och tänker på Kent Olsson som vi fann vi inventeringen
Jag undrar om jag någonsin skall återse min kära
Kanske liemannen hälsar mig bak pärmarna idag
Jag är på väg Till jobbet igen
Åtta sega timmar och jag kanske dör av leda
På väg Till jobbet igen
Åtta timmars försmak utav döden bakom kröken väntar
På väg Till jobbet igen
Barnen torkar tårarna men ingen vet om pappa kommer hem