Det finns många folk här i världen, som tycker att just de är starkast och bäst.
Den tanken blir olidlig när den fördummar så många i öst och i väst.
Men vi kan ju också här uppe i vår vrå, här är ett exempel jag kom och tänka på.

Tyskar, tyskar, överallt jag ser.
Tyskar, tyskar, bara fler och fler.
Folket som ska ordna allt för oss, själva kan vi ingenting förstås.

Det vinns ingenting på att kriga, så bomber och krut var en dålig ide.
Men än hör man sångerna stiga, i fuktade strupar från grannen bredvid.
Så det som gick fel i en krigande taktik, det fixar man nu med sin EU-politik.

Tyskar, tyskar gnuggar händerna.
Tyskar, tyskar tycker det går bra.
Nu när vinden äntligen har vänt, slukar den vår hela kontinent.

En gång var vi stolta och fria, och vi skötte vårt utan inblandningar.
Nu liknar vårt land mest en stia, som präglas av eviga förhandlingar.
Vi styrs av ett kontinentalt förmynderi, och de som betalar affären det är vi.

Tyskar, tyskar vi får göra jämt.
Tyskar, tyskar som de har bestämt.
Födan som vi tuggar varje mål, den består nu mest av brysselkål.
Tyskar, tyskar gnuggar händerna.
Tyskar, tyskar tycker det går bra.
Nu när vinden äntligen har vänt, slukar den vår hela kontinent.