Hundar hörs i fjärran
Dagen rinner ut
Hundarna ska tystna
Ljuset ska ta slut
Men tankarna i mitt huvud
blir bara fler och fler
Jag är allra minst en morgon
och tusen mil för sen

Tröskeln blir mitt vägskäl
när dörren slår igen
Jag ser tillbaks en sista gång
på där han sover i vår säng
Sen går jag nerför trappan
och trottoarens nötta sten
Och allt är allra minst en morgon
och tusen mil för sent

Det är en rå och rastlös känsla
och den vill dig inget väl
Allt som jag kan säga
har väl också du som skäl
Båda har vi lika rätt
och säkert lika fel
Och det är allra minst en morgon
och tusen mil för sent