Jag tog mig runt november.
Jag tog mig runt december.
Och vintergatan blev snart en sommar väg igen.
Och människor jag mötte, dom gav mig ingen tröst.
I mitt brustna hjärta var det ständigt höst.
Nu kommer värmen åter, jag känner pulsen öka.
Och orden ekar som gjorde mig feg.
Jag är rädd att jag är rädd för att möta dig igen.
Men plötsligt framför mig,
lika vackar som alltid, står du här.

Jag är glad att du är här, dina armar runt min hals.
Jag är glad att du är här hos mig nu.
Jag är glad att du är här, dina armar runt min hals.
Destillerad kärlek, ett gift rakt ut i blodet.

För oss som alltid älskar rinner tiden sakta.
Längs den tysta vägen där vår stolthet bor.
Vi har kämpat för varandra, vi har kämpat mot varandra.
Nu vill jag inget hellre än att föra detta i hamn.
Allt vatten under broar har säkert gjort dig gott.
Och jag har lärt mig att vår kärlek är av annan sort.
För den är gjord av glas och den kan gå i bitar.
Vad spelar det för roll nu, det är så'nt som händer.

Jag är glad att du är här, dina armar runt min hals.
Jag är glad att du är här hos mig nu.
Jag är glad att du är här, dina armar runt min hals.
Destillerad kärlek, ett gift rakt ut i blodet.

Vi låter oss smaka av denna nya tid,
då alla vassa skärvor smälter som isen.

Jag är glad att du är här, dina armar runt min hals.
Jag är glad att du är här hos mig nu.
Jag är glad att du är här, dina armar runt min hals.
Destillerad kärlek, ett gift rakt ut i blodet.