Måndamoron klockan fem
Jag ger mig ut i trafiken
Jag piskas av bottniska viken vinden
Mellan 60-tals husen, värktablettsrusen

Jag har glömt för längesen,
Vad som va tanken
Revolutionen har vi sålt till kids med trendigare jeans än oss,
Å saaben står obesiktad

Förlåt, jag vet, de e du
som får ta emot paniken
När kvällen kommer å mörkret faller
över disken som står å tiden som går
Men du känner mig
Jag vill int gör nån besviken
Så jag vänder vinden andra kinden till
Trampar hårdare för mitt skifte ha börja ren

He va aldri vårt fel
Bara stunderna som förd oss hit
Tre barn å en ångestattack
Sju borgenärer att håll i schack
Livet e underbart
Ett, två, tre nu åker vi

Klockan åtta på kvällen
Sjunger min sång för publiken
Som består av två kvinnor, som väntar på mat,
å frågar ”Kan du skruv ner musiken?”

”Du sjunger nog fint,
men vi har inte setts på ett tag du förstår”
Såklart, säger jag
tar min öl för personalpris å går

He va aldri ert fel
Bara stunderna som förd mig hit
Tre floppar å ett bortglömt kontrakt
Sju drömmar som aldri gått i takt
Livet e underbart
Ett, två, tre nu åker vi


Kanske kommer nånting ändå hända snart,
Kanske kommer nån å säger nåt som gör att vi ser klart
Kanske kommer vi att dö nästa år
Vi har ändå fått mer än de flesta får

Kanske kommer vattne å dränker oss i sömnen
Kanske räddas vi av batterier
Kanske glöms vi kvar i ödemarken
Kanske måst vi fly tvärs över kvarken

Kanske kommer vi stanna här för alltid
Kanske flyttar vi ti motherfucking USA
Kör runt i en pickup, försöker glömma Greta
Knaprar vårt valium, bombar Somalia,

Kanske vinner vi en grammis eller två
Kanske spelar vi på båten, Proud Mary på repeat
Kanske e vi indie in till döden
Gör ett mästerverk som ingen hör

Kanske blir vi kryptomiljonärer,
Börjar hata våra vänner, bränner hus för försäkringspengar
Kanske kommer vi att bli våra föräldrar,
Kanske kommer cancern och sväljer alla svar

Kanske kommer vi att skilja oss en sommar
Hitta nån som skrattar när vi skämtar tills dom också tröttnar
Kanske tar vi våra sista andetag
Hand i hand, sekunder efter varann

Kanske är vi alltid samma människor
Som vi var när vi var 14 år
Står på samma murar, ropar samma saker
Åt samma mopogäng som tar sikte å gasar

Kanske kommer vi att bli bittra till slut,
Kanske lär vi oss att andas in och ut
Snälla du, vad som än händer,
Vart vi oss än vänder
Kom närmare nu