Tidigt söndag morgonljus
Jag satt och läste i din bok
Och solen lyste in igenom fönstret

Sen gick jag till ett ställe
Där dom sa mej att du bodde
Dom tala' mycket om dej
Men det mesta som dom gjorde
Tänk att det förstod jag knappt
Jag tog en liten papperslapp
Och gav den som kollekt
Jag skrev "jag tror på dej"

Jag gick till diskussioner
Där man sa du existerar
Som ett slags begrepp
Men inte särskilt mycket mera
Dom trodde säkert inte jag förstod
Dom såg på mej och log
För allt jag kunde säga var
"Jag tror på dej"

Jag kom tillbaka till ditt hus
Tidigt söndag morgonljus
En äldre man sa du var död
Men huset hade värde
Han suckade och sa till mej
Jag skulle aldrig finna dej
Sen sucka' han igen och sa
"Så är det"

Min mamma brukade klä på mej
Sedan brukade hon gå med mej
Tidigt söndag morgon till ditt hus

Och solen lyste in igenom fönstret