[Gun-Britt sitter på en stol och putsar skor.
Lennart kommer in, klädd för tennisspel med racket i högsta hugg.]

[Lennart slår racket mot handen och rättar till strängarna.]

Lennart:
Var håller vår son hus, Gun-Britt?

Gun-Britt:
Han gör sina läxor.

Lennart:
Men vi ska ju spela tennis!
Vi spelar alltid tennis vid den här tiden. Det känner han ju till.

Gun-Britt:
Ja, men han har en väldigt svår skrivning i morgon.

Lennart:
Göran! Kom hit!

Gun-Britt:
Ja men, lugna ner dig lite, Lennart!

Lennart:
Ja, men han ska inte smita från tennisen på det här viset.

Gun-Britt:
Han tycker ju bara att det är viktigt med skolan, vet du.
Han vill skaffa sig en ordentlig och fin utbildning så han blir nåt.

Lennart:
Han ska ju bli tennisproffs! Han behöver för fan ingen utbildning.
Vet du vad de tjänar de här, Jerryd och Wilander, Edberg,
Nyström, Gunnarsson och Pettersson och Sundström och jag.
Allt vad de heter.

Gun-Britt:
Nej.

Lennart:
Miljoner tjänar de. De behöver ingen utbildning.
Att spela tennis, Gun-Britt, det är det nya nu. Alla spelar tennis!
De läser inte, de har ingen utbildning.
Vad hade Björn Borg vart med utbildning? Va?

Gun-Britt:
Ja, en...

Lennart:
En ny VD i Fermenta. Titta på mig bara!
Min son ska inte behöva gå samma väg som jag
och sluta som taskig generaldirektör med futtiga 500 000 om året?

Gun-Britt:
Oj då...

Lennart:
Tänk om jag hade fått spela tennis i stället.
Då hade vi bott i Monaco nu Gun-Britt.

[Lennart kittlar Gun-Britt med tennisracket så att hon skrattar.]

Lennart:
Monte Carlo, Casinot, Rivieran!

[Lennart sjunger "Oh-diii att-att-taa" medan han poserar fantasifullt.]

Lennart:
Och jag hade varit ihop med en 17-åring från Åmål.

Gun-Britt:
Och jag hade fått ett underhåll på flera miljoner!

Lennart:
Vad säger du?

Gun-Britt:
Ja, vad synd att du inte fick spela tennis.

Lennart:
Ja, jag säger ju det. Det var ju det jag sa.
Göran! Vad håller han på med?

Gun-Britt:
Ja men, snälla Lennart. Han vill ju inte.

Lennart:
Äsch, han förstår ju inte sitt eget bästa!

Gun-Britt:
Jodå, det gör han visst det. Han är intelligent ju.
Han har högsta betyg i alla ämnen.

Lennart:
Vad har han i tennis?

Gun-Britt:
Ja men... Tennis finns väl inte på skolschemat.

Lennart:
Nej, just det, tennis finns inte. Men slöjd har de.
Vad, slöjd! Det är hårresande. Det är 1986 nu Gun-Britt
och han släpar fortfarande hem såna där fåniga fröstickor
och skärbrädor och pingviner i trä och allt vad det är.
Sånt ska göras i Hong Kong.
Det ska inte våra barn hålla på med i skolan, inte.
Som några andra jävla Döderhultare.
Göran!! Vad håller han på med?

Gun-Britt:
Ja. Han har ju en väldigt svår skrivning i morgon. I ehh... latin...

Lennart:
Latin?

Gun-Britt:
Ja.

Lennart:
Vad är det frågan om? Ska han bli munk?

Gun-Britt:
Han är bara väldigt intresserad av språk.

Lennart:
Jag säger bara en sak, Gun-Britt.
"Voll-e-y", "Taj-bre-a-ek-a-e",
det är de enda språkkunskaper som han behöver.

Gun-Britt:
Men snälla Lennart. Han har ju ingen talang för tennis.

Lennart:
Det har han visst! Han har ett rack!

Gun-Britt:
Ja, ha. Det har han.

Lennart:
Nej, nu går jag och hämtar honom.

Gun-Britt:
Nej! Det får du inte.

Lennart:
Det får jag väl?

Gun-Britt:
Ja, haha, det är klart att du får.

Lennart:
Ja, det vet jag väl att jag får.

Gun-Britt:
Nej, Lennart!

Lennart:
Ja?

Gun-Britt:
Han är inte där.

Lennart:
Är han inte där? Var är han?

Gun-Britt:
På stan.

Lennart:
På stan? Driver han om kring på stan?

Gun-Britt:
Nej.

Lennart:
Vad gör han på stan?

Gun-Britt:
Han provar bara ut en frack.

Lennart:
En frack?

Gun-Britt:
Ja, det skulle blivit en överraskning alltihopa, egentligen, men...
Ja, du förstår att han har ju forskat lite på lediga stunder.

Lennart:
Jahaa?

Gun-Britt:
Och nu, nu har han gått och fått Nobelpriset i kemi!

Lennart:
Vad säger du?

[Han faller nästan omkull av chocken]

Lennart:
Det var det grövsta. Mitt framför näsan på mig! Gör man så mot sin far?

Gun-Britt:
Nejmen är du inte stolt över honom Lennart?

Lennart:
Nej, nej, nej, nej!

Gun-Britt:
Men Lennart. Han är ju den yngste nobelpristagaren genom tiderna!

Lennart:
Björn Borg var 15 när han vann sin första Davis Cup match!
Äsch! Göran...

Gun-Britt:
Lennart! Han trodde nog att du skulle bli glad.

Lennart:
Nobelpriset är ju bara skit! Sånt tjänar Mats Wilander på ett dubbelfel.
Fyy faaan! Neeej! Kom så går vi.

[Lennart tar sin bag och tar Gun-Britt i handen.]

Gun-Britt:
Vart då?

Lennart:
Ja, in i sängkammaren.

Gun-Britt:
Nej inte en gång till!

Lennart:
Jo! Nu ska det bli ett tennisproffs!