Min broder sprang bort sig i skogen
Och har varit borta ett år
Vi ringde polisen och brandkårn
Och frågade senast igår
Men dom kunde bara beklaga
För dom hade inte ett spår
Polisen sa dessutom till oss
Att det är precis så det går

Om man går i skogen allena
Och inte är klok och förstår
Att man skall ha nödraket med sig
Och karta från senaste år
Kompass och en salva mot skavsår
En hjälm och ett tält och en bår
En väska med mat för ett halvår
Och plåster ifall man får sår

Och dessutom bör man ha bundit
Ett snöre så långt att det når
Från benet till hemmet att följa
När sedan tillbaka man går
Men det har er bror ej behagat
Att göra så vitt jag förstår
Så sade den snälle polisen
Och jag grät en olycklig tår

Min bror kom tillbaka i morse
Han skällde och nöp i sitt lår
Han sa att han nog försökt ringa
Men ej kommit fram på ett år
Vad blir sensmoralen av detta?
Den blir nog så vitt ja förstår:
Ring aldrig polis när din broder
Gått vilse i skogen ett år!