Dä ä lörda i da å de gör mej hjärtegla,
å mitt öga det blänker som sol i Karlsta sta.
Dä ä Munter å Lustig å Rännare å jag,
som på banan ska spänna krigarvadera.

De ä sjunkande sol, de ä klang i en fiol,
å fra dungera döfter de löv å nattviol.
Dä ä Lilli å Gully å Ingeborg där Nol,
å dom svansar och svänger med sin söndagskjol.

Hej roper pöjkera å sprätter mä klacken,
stamper i backen, knycker på nacken.
Tjo, va de klapper under krigarefracken,
Nu blir de dans mä Karlstatösera.

Korpral Lustig gör språng,
fyra alnar på en gång,
han ä tanig å lång som en svajig hässjestång.
Han krumbuktar å styr,
lilla Gully blir så yr,
att hon sloknar som rosen i hans vida fång.





Nej se! Oh se!
Hur Munter svävar fram som en rosig amorin.
Allt mer, han ler, och han håller i Lilly som dä va porslin.
Vida kring vallarna,
trampet å trallarna
hörs över tallarna å kullarna i byn.
Å dansen går sjungande,
ringlande, rungande,
skratt, stiger ljungande mot sommarskyn.

Da blir möran till slut och med hoppet är på lut
Går där par efter par tills e stanner vi en knut
Hela nejden är still men en trast slår upp en drill
Då är natten och hela lördgasfröjden slut