Av ständig oro för stort och smått
Jag blev alltmera en igelkott
Gott folk som klampar min väg förbi
De viskar ofta om hysteri.
Och några talar om stämning och de moderna om hämning.
Gott folk må prata vad helst dom vill
Mig kryper ingen för nära till.
Jag har en fullgod repertoar
Av tricks och konster till självförsvar
Jag önskar inte bli biten fast jag är konstig och liten
Jag önskar inte bli biten fast jag är konstig och liten
Ja, konstig är jag till övermått
Och en besynnerlig igelkott
Ty dessa spjut som jag sträcker ut
Har genomborrat mig själv förut
Så ber jag, vänligen, bara gott folk att låta mig vara
Jag önskar inte bli biten fast jag är konstig och liten
Jag önskar inte bli biten fast jag är konstig och liten