Fyra veckors feberdröm
tjugoåtta nätter utan riktig sömn
i en månad har jag letat
lyckan i ett land
irrat runt på torg och gator
och ropat ut ditt namn

det här ska vara ett lyxhotell
lyx för den som orkar med en kväll
att dom spelar samma låtar
om och om igen
jag har börjat att bli rädda
aldrig ta mig hem

och fast jag vet att det finns dom
som har det värre
och att dom kunde vara färre
vill jag ändå att vår herre
ser till mig
för varje dag som går blir febern bara värre
och jag hoppas att vår herre
kunde ta mig hem till Sverige
och till dig

han som kryper runt under min säng
har lovat att det snart blir regn
det är ett regn som aldrig faller
ett regn som hänger kvar
sakta börjar bilderna att blekna
av det som en gång var

och fast jag vet att det finns dom
som har det värre
och att dom kunde vara färre
vill jag ändå att vår herre
ser till mig
för varje dag som går blir febern bara värre
och jag hoppas att vår herre
kunde ta mig hem till Sverige
och till dig