Mina ärr påminner mig om min gårdag
Från kallt till sårbar, från allt till nåbar
Alla blodiga fotspåren till modiga steg mot våren
Alla dom där åren, den fallande tåren. Hur fan pallade jag såren?
Vågskålen mellan ont och gott, tomt och rått, ni vet rött och blått
Men idag andas jag både in och ut, livet är nu
In i varje minut känner jag mig fri nu
Vrider ur den gamla trasan från förr, inget rasar om du öppnar en dörr
Jag svär, du lär förstå att livet idag behöver fan inte vara som du var i din gårdag
För du kan inte förändra då, bara leva nu så att du och jag kan andas ut
Jag kan inte förändra
Hur mitt liv sett ut
Men jag kan leva nu
Jag kan andas ut
Jag har en lång väg kvar
Om än det gör ont i mig
Är jag nog en lyckligare
Människa
Du behöver inte gå och må som du gjorde igår
För vännen du förstår, du kan vända och stå här och nu
Världen och du, för du är värd det du är nu
Du är en människa, inget djur i en bur, ingen fånge innanför en mur
Men gud! Vi kan inte ta tillbaka det som skakat dom vi älskar som vi försakat
Vi kan gråta loss, be dom förlåta oss och låta oss göra om
Och försöka slåss för dom som ser livet som en utmaning
För utan aning så lever vi, men inte igår eller imorrn
För du och jag, vi lever idag
För vi ska inte leva kvar där i en värld där vi bär skuld, skam och misär
Jag svär, vi ska leva nu. Vi ska andas in, vi ska andas ut
Jag kan inte förändra
Hur mitt liv sett ut
Men jag kan leva nu
Jag kan andas ut
Jag har en lång väg kvar
Om än det gör ont i mig
Är jag nog en lyckligare
Människa