Vid kusten av Bretagne
Bland martall och jasmin
Ligger Dynernas Cafè
Vi kom dit en vinternatt
Med våra drömmar i en säck
På väg mot världens ände

Du kom från vita slott
Från siden och kristall
Från rum där tiden slutat gå
Jag kom från vägarna
Från köld och billigt vin
Från solkiga estrader

Du pröva' mina skor
Som vandrat runt i världen
Som varit på karneval
Jag prövade din doft
Av dyrebara parfymer
Och kände mig förfinad

Vi talade och drack
Och sökte blanda blod
Och ömsa skinn med varann
Du talade vulgärt
Jag valde varje ord
Och språket brann i stormen

Jag sökte i din själ
Som fiskaren i musslan
En pärla du gömde nån'stans
Du erbjöd mej din kropp
Jag ville bränna upp den
Och sprida den för vinden

När solen åter steg
Och varje ord var sagt
Bad du mej om min hand
Jag hånlog och du skrek:
"Du känner ingenting!"
Jag grät med torra ögon

Vi älskade och drack
I tio vita nätter
Sen' stängde Dynernas Cafè
Men nere på vår strand
Skrev maskarna i sanden:
"C'est vrai, c'est vrai, je t'aime!"