Då; jag blev blyg, hörde inget av det jag sa
magnetisk var du, vi var gröna, röda och två

timmarna fanns inte, inget av det de sa
var meningsfullt då, vi var döva, stumma och blinda

linjerna dela´ vi uppifrån ända ner till,
skuggorna spela´, det gör de inte nåt mer