Vackert sjunger den som längtar
Längtan skänker rösten ton
Och var kan man bättre längta
Än på järnvägens station
Läxor tunga är att lära
Tårar smärtar när dom fälls
Tåget tagit har min kära
Och försvunnit på sin räls
Men jag tröstar mig med sången
Ty den skänker hjärtat tröst
Sen du reste är jag fången
Av min egen vackra röst

Vackert sjunker den som längtar
Längtan hjälper sången ut
Men för oss som inte längtar
Blir det tröttande till slut
Du som fått all hans amore
Kom tillbaka hit med språng
Så vi slipper ha en dåre
Sjungande på vår perrong

Snälla som du som är hans kära
Sätt dig på ett tåg och kom
Hör hans sånger till din ära
Hur han plågar oss med dom

Vacker sjunger den som längtar
Alltid sjunger den som längtar
Det blir konst av allt han gör
Av hur tragiska dom är
Hela livet vill jag längta
Vi står också här och längtar
Jag vill längta tills jag dör
Men vi håller käft och ler

Snälla du som är min kära
Snälla du som är hans kära
Stanna borta länge än
Kom tillbaka i ett nu
Rösten slutar kanske bära
Så att rösten slutar bära
Om du kommer hit igen
Kom tillbaka snälla du

Glöm stationen glöm perrongen
Kom nu hit han måste stoppas
Glöm dom tåg som går till mig
Ingenting får hindra dig
Jag är mera kär i sången
Låt din kärlek börja knoppas
Än vad jag är kär i dig
Han är bara kär i sig