[På golvet ligger en jordskiva.]

Ja, så gick det alltså till.
Människor poppade som små vidbrända popkorn
upp ur den här jordskorpan och
fyllde den snart med sin kryllande kreativitet.
Hyddor byggdes, kläder syddes, mat åts, revyer skrevs.
Publik kom, skrattade, hade kul.
För redan tidigt i tidernas tidiga morgon så märkte
man ju denna människans otroliga lust att ha roligt. Ja.
Det var ju därför stenåldersmänniskorna slog varandra
i huvudet med klubbor. Sånt tycker ju många är hemskt kul än idag.
Och överallt så hittar man bevis för denna människans
obändliga lust att förlusta sig.
Man kan bara se här borta på denna tjocka,
feta gavel som skjuter upp ur myllan här som
ett kanadensiskt redwood träd och bär upp denna teater,
dit människor kan komma kväll efter kväll,
sitta ner en stund, ha lite kul förhoppningsvis.
Ja, man kan få ännu bättre bevis för detta om
man går nerför den här lilla, käcka, fina trappan här.
Och sen går man, på den här röda mattan och
svänger smidigt runt hörnet och går ut genom dörren här borta.
Vad hittar man då?

[Han går ut igenom dörren.]

Jo! Då störtar en imponerande syn emot en.
Ett grått skimrande Odenplan där ivriga parfymerade människor
centrifugeras ut i nöjesvärldens alla upptänkliga analer.
De packas ihop i trånga lokaler,

[Han kommer in igen.]

parar ihop sig på svettiga dansgolv för att vakna mellan lakan
de aldrig sett maken till. De spiller grogg.
De fastnar i pizza, klottrar på toalettväggar:
Jesus är död - Gunde Svan lever.
Alltså vad hittar vi inte på för att ha lite roligt en stund, va?
Överallt så drar denna kraft som en tromb över
det här jordklotet och man frågar sig:
Var kommer denna kraft ifrån? Varför är vi inte lyckliga hela tiden?

[Vänder sig till en i publiken.]

Du ser väldigt lycklig ut! Jag ger mig fan på att du är från Växjö.
Det var fel? Jaja, det alldeles för många som kommer därifrån redan.
Men vi kan vara överens i alla fall - du och jag
och alla andra också kanske - om att det inte blivit riktigt så
kul som det kunde vart på det här klotet.
Det har kanske gått fel någonstans på vägen och
man skulle kanske låta Gud - eller Vår Herre som
han också kallas i intimare sammanhang - Han skulle få en ny chans.
Han skulle få göra om alltsammans från början igen
och skära ett litet fint snitt här i jordskorpan och
sedan försiktigt lyfta fram en ny gnistrande grön,
härlig edens lustgård. Ett nytt varmt skönt paradis.
Där han då kan placera sin egen speciellt utvalde
favorit Adam och låta hela skapelsen få börja om igen från början,
utan några som helst störande misstag.

Hoppas er jord blir en god jord.
Godnatt Jord.

Det här är David Attenborough, Stockholm, Världen, Rymden.