Världen var ung och oänderligt stor
Stjärnorna var syskon och rymden deras mor
Och Jorden var kall och större än ni tror

Solen gick upp och vi kallade henne gud
Hon gav oss sin kraft i sin strålande skrud
Och livet växte fram efter hennes bud

Förtroende gavs åt det djur som kallas man
Solen sa "Gå ut nu och visa vad ni kan"
Men vi glömde ju snart våra viktigaste band

Vi sökte efter svaren som fanns där hela tiden
Vi sökte harmonien men hängav oss åt striden
Vi plågade naturen i jakten efter friden

Men nu är spelet över, förlusten är absolut
Andra skall ta över, för tiden har runnit ut
Solen är trött, hennes tålamod är slut

Och världen var och oänderligt stor
Stjärnorna var syskon och rymden deras mor
Och Jorden var kall och större än ni tror